Är ideologisk polarisering enbart något negativt?

Flera nya böcker ifrågasätter bilden av den ideologiska polariseringen som något entydigt negativt – så länge konflikterna hanteras inom ramen för de politiska spelreglerna. Om däremot alltför många upplever att deras politiska åsikter betraktas som odemokratiska är det i sig ett hot mot demokratin

Sedan riksdagsvalet den 11 september har ord som ”polarisering”, ”polarisera” och ”polariserande” förekommit i ungefär två artiklar per dag bara i den här tidningen. Räknar man alla landets tidningar handlar det om hundratals artiklar sedan valet. Det har blivit en självklar utgångspunkt för politiska kommentarer att vi lever i en tid som kännetecknas av polarisering. Samtidigt har verbet polarisera, liksom adjektivet polariserande, blivit ett slags skällsord. Vänstern polariserar, säger högern. Högerns retorik är polariserande, säger vänstern.

Med polarisering menas att de politiska konflikterna i samhället skärps. Därom råder enighet. Men vad innebär det mer konkret att de politiska konflikterna skärps? Har de politiska konflikterna skärpts i Sverige? Och är polarisering någonting bra eller någonting dåligt?

Lyckligtvis finns det hjälp att tillgå för den som undrar över polariseringen och dess konsekvenser för demokratin. Sedan förra året har det kommit ut tre läsvärda böcker i Sverige i vilka företrädare för olika samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnen har bidragit med olika perspektiv på frågan om polarisering. I ”Polarisering i Sverige” (Henrik Oscarsson, Torbjörn Bergman, Annika Bergström och Johan Hellström; SNS Förlag), som utkom förra året, redogör tre statsvetare och en medieforskare för polariseringen i partisystemet, i riksdagen, i massmedierna och i väljarkåren. I ”Polarisering och samexistens. Kulturella förändringar i vår tid” (red: Maria Zackariasson, Magnus Öhlander och Oscar Pripp; Boréa Bokförlag) ger en grupp etnologer talrika exempel på hur den politiska polariseringen ter sig i människors vardagsliv. I ”Polarisering. Idéhistoriska perspektiv på ett samtida fenomen” (red: Fredrik Eklöf och Jonas Hansson; Nordic Academic Press), slutligen, sätter en grupp idéhistoriker in frågan om polarisering i ett större historiskt sammanhang.

Polarisering har under senare år varit ett flitigt använt begrepp i olika sammanhang. Men vad menar man med polarisering, och har den politiska polariseringen ökat i Sverige? Detta undersöker SNS Demokratiråd 2021. Rapportförfattarna beskriver ett antal sätt att mäta polariseringsgraden i partisystemet, riksdagen, medierna och bland medborgare. Utifrån sina studier svarar de på frågorna om Sverige är mer polariserat i dag än tidigare och om politiken här är mer eller mindre polariserad än i andra länder. De resonerar även kring polariseringens betydelse för hur demokratin fungerar och hur mycket polarisering demokratin kan tåla.  

SNS Demokratiråd 2021 består av Henrik Oscarsson (ordförande), professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, Torbjörn Bergman, professor i statsvetenskap vid Umeå universitet, Annika Bergström, professor i journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet, och Johan Hellström, docent i statsvetenskap vid Umeå universitet.

Under de senaste decennierna har Sverige genomgått en rad genom­gripande förändringar som gjort att många upplever att vårt samhälle har blivit hårdare och mer polariserat. Vad är det som har hänt? På vilka sätt påverkar samtidens förändringar männi­skors vardag och livsvillkor?

Med utgångspunkt i fyra teman plats, kategori­sering, engagemang och transformationer beskriver boken hur människor upplever dagens Sverige och det svenska. Författarna har gjort intervjuer, deltagande observationer, undersökt mediedebatter, sociala medier och analyserat arkivmaterial. Genom nedslag i olika verkligheter, ­platser och situationer förmedlas insikter och reflektioner om gemenskap och engagemang. Här berättas både om erfarenheter av polarisering och misstro och om männi­skors tillit till varandra, till politiken och våra samhällsinstitutioner.

Bokens skribenter är alla etnologiska forskare och verksamma vid olika lärosäten i Sverige.

Mycket har sagts och skrivits om polarisering men sällan med några historiska tillbakablickar. Ibland kan det nästan framstå som att polarisering är ett helt nytt fenomen.

I den här boken vänder åtta idéhistoriker på perspektivet och argumenterar för att företeelsen är lätt att finna även i det förgångna. Skribenterna ger oss inblickar i polariserade situationer och konflikter som i exempelvis 1500-talets franska religionskrig, 1800-talets sexualmoraliserande och 1970-talets högljudda politiska retorik.

Vi stöter på polarisering när skillnader och konflikter förenklas till en enda fråga. När den andra partens åsikter utpekas som rakt motsatta till de egna fördjupas också oenigheten: allt av värde representeras av den egna sidan. Det uppstår en vi mot dem-situation som motverkar all möjlig samsyn och kompromissvilja. Det är här polariseringen bränner till ett starkt spänningsfält som tydligt känns igen även i ett historiskt ljus. I texterna möts vi av gamla kändisar som kättare, kålsupare, kommunistspöken, kulturmarxister, nyttiga idioter och världens dyraste sjukhus.

Medverkande: Henrik Brissman, Charlotte Christensen-Nugues, Fredrik Eklöf, Frits Gåvertsson, Bruno Hamnell, Jonas Hansson, Thomas Kaiserfeld, Monica Libell.

Nobelpriset i litteratur 2022 går till Annie Ernaux

Annie Ernaux årets Nobelpristagare i litteratur: ”En stor ära och ett stort ansvar”

Den franska författaren Annie Ernaux tilldelas 2022 års Nobelpris i litteratur.

– Det är en stor ära, och ett stort ansvar, säger Annie Ernaux till Kulturnyheterna.

Annie Ernaux publicerade sin första bok, självbiografin ”Tomma skåp” 1974, och har utkommit med flera verk på svenska. Hon har skrivit ytterligare två självbiografier och kom ut med sin första skönlitterära kortroman ”Min far” 1983.

I Sverige är hon kanske främst känd för kärleksromanen ”Sinnenas tid” från 1992 och ”Skammen” från 1996, skriver Vi läser. I den självbiografiska ”En flickas memoarer” från 2016 beskriver Ernaux till dramatiska händelser från sin ungdom.

”Moder till en autofiktiv våg”

Kulturnyheternas kritiker Ulrika Milles tycker att det är ett bra val av Akademien.

– Jätteroligt tycker jag, hon är en förmoder till den autofiktiva våg som sköljt över oss. Hon själv skulle bli väldigt upprörd om man skulle säga att hon skriver autofiktion, det gör hon inte, hon skriver självbiografiskt. Hon är noga med att fiktionen inte får komma in. Ett väldigt intressant val.

Hon får medhåll av litteraturkritikern Ingrid Elam.

– Hon problematiserar hela tiden minnet och jaget och ser sig själv utifrån hela tiden. Hon är etnolog på ett sätt, i den meningen som hon själv säger, hon beskriver sin uppväxt genom att hela tiden gå fram och tillbaka och ifrågasätta, säger hon.

Senaste romanen kom 2020

Ernauxs senaste bok som översatts till svenska – ”Åren” – publicerades 2020 och handlar om tiden mellan 1941 och 2006 och behandlar författarens uppväxt, yrkesliv och skilsmässa.

Författaren föddes 1940 i franska Lillebonne och bor i Paris.

”För det mod och den kliniska skärpa varmed hon avtäcker det personliga minnets rötter, främlingskap och kollektiva ramar”, lyder Svenska Akademiens motivering till Nobelpriset.

LÄS ÄVEN

Annie Ernaux årets Nobelpristagare i litteratur: ”En stor ära och ett stort ansvar” SvT Kultur 221006

Annie Ernaux är en förmoder till den autofiktiva vågen” SvT Kultur 221006

Alexis de Tocqueville – The man who understood democracy

A definitive biography of the French aristocrat who became one of democracy’s greatest champions

In 1831, at the age of twenty-five, Alexis de Tocqueville made his fateful journey to America, where he observed the thrilling reality of a functioning democracy. From that moment onward, the French aristocrat would dedicate his life as a writer and politician to ending despotism in his country and bringing it into a new age. In this authoritative and groundbreaking biography, leading Tocqueville expert Olivier Zunz tells the story of a radical thinker who, uniquely charged by the events of his time, both in America and France, used the world as a laboratory for his political ideas.

Placing Tocqueville’s dedication to achieving a new kind of democracy at the center of his life and work, Zunz traces Tocqueville’s evolution into a passionate student and practitioner of liberal politics across a trove of correspondence with intellectuals, politicians, constituents, family members, and friends. While taking seriously Tocqueville’s attempts to apply the lessons of Democracy in America to French politics, Zunz shows that the United States, and not only France, remained central to Tocqueville’s thought and actions throughout his life. In his final years, with France gripped by an authoritarian regime and America divided by slavery, Tocqueville feared that the democratic experiment might be failing. Yet his passion for democracy never weakened.

Giving equal attention to the French and American sources of Tocqueville’s unique blend of political philosophy and political action, The Man Who Understood Democracy offers the richest, most nuanced portrait yet of a man who, born between the worlds of aristocracy and democracy, fought tirelessly for the only system that he believed could provide both liberty and equality.

Författare: Olivier Zunz

Undertitel: The life of alexis de tocqueville

Utgiven: 2022-05-03

Förlag: PRINCETON UNIVERSITY PRESS

Antal sidor: 472

Flugornas herre på Helsingborgs stadsteater

RECENSION · FLUGORNAS HERRE

”Flugornas herre” går hem – om man ser bortom mörkret

De vuxna barnen sätter sina roller utmärkt i ”Flugornas herre”. Det är romanens mörkersyn som är problemet, anser Ann-Sofi Ljung Svensson.

Vad händer i vår hjärna när vi skriver för hand?

Bild

“Personligheten och identiteten sitter i handens rörelser”, säger Göran Lundborg, handkirurg och professor emeritus som ägnat sitt liv åt hur våra händers verksamhet påverkar hjärnan och tvärtom.

Göran Lundborgs senaste bok i ämnet heter Handen i den digitala världen. Han är bekymrad över vad som på sikt kommer att ske om vi slutar att skriva till exempel brev för hand och till och med små barn sitter med mobiltelefoner och läsplattor i stället för att försöka forma sina bokstäver med handen.

“Vi vet inte hur detta på lång sikt kommer att påverka hjärnans organisation”, säger Göran Lundborg som också har en historisk brevskatt som han delar med sig av.

Programledare är Lars Mogensen.

Signaturmusik: French quarters, Cactai Road.

LYSSNA PÅ PROGRAMMET

Lubbe Nordström och ”Lort-Sverige

Ludvig ”Lubbe” Nordström skildrade det moderna Sveriges baksida.
Ludvig ”Lubbe” Nordström skildrade det moderna Sveriges baksida. Foto: TT

1938 kuskade författaren Lubbe Nordström runt för att skildra fattigdomen i ”Lort-Sverige”. Åttiofyra år senare är Nordströms Sverige en historisk plats många inte vill påminnas om – en pinsam historia man borde tiga ihjäl. Ola Larsmo påminner om ambivalensen i en klassiker när vi återigen vill städa bort det avvikande.

Björn Ranelid

Trots nästan fyrtio böcker tvivlar Björn Ranelid fortfarande

Som barn gick Björn Ranelid i en frikyrka där prästen talade i tungor. Nu skriver han på ”ranelidska”, ett flödande språk som lätt för tankarna till religionen. Men var kommer egentligen inspirationen till skrivandet från?

YA:s Alba Mogensen har träffat författaren hemma i Kivik för ett samtal om kristendom, tvivel och hans nya roman ”Min skolfröken skall vara ett frimärke”.

Samhällskontraktet

Konsten att få ett samhälle att hålla ihop

Idén om att samhället bygger på en överenskommelse – ett avtal – har varit grundläggande i västerländsk idéhistoria. I ”Det samhällsbärande kontraktet” betraktas detta avtal som ett uttryck för våra moraliska förväntningar på varandra – men hur väl motsvarar det verkligheten vi lever i ?

”Greed works”, förklarar Gordon Gecko i filmen ”Wall Street”. Men så är det ju inte. ”Cooperation works”. Men jösses, vad mesigt det låter. För om inte den ene kan dominera den andre, så kan två i regel slå en tredje. Frågan är bara vem som är den andra, vem som är den tredje och hur publiken förhåller sig. Det vet man aldrig i förväg. Gott då att det går att komma överens om gränser för vad en mobbare eller en majoritet får göra mot andra; ett avtal som byggs ut med institutioner som ska kunna framtvinga att överenskommelsen – samhällskontraktet – efterlevs. Men det vet man ju, att det inte finns något samhällsavtal eller samhällskontrakt som går tillbaka på att samstämmiga viljeförklaringar faktiskt har utbytts en gång i tiden och sedan på något sätt blivit bindande också för dem som kom efter. Ändå är det ett tema i den västerländska idéhistorien att det politiska tillståndet bottnar i något avtalsliknande.

Kjell Espmark 1930-2022

Kjell Espmark var vår mest engagerade poet

Den minst jagbesatte av svenska lyriker, och nära nog den ende som lyckats göra poesi av inrikespolitik. Per Wästberg minns vännen Kjell Espmark.

Kjell Espmark – Wikipedia